Det finns en särskild plats i helvetet för killen som på barndopet, grillfesten eller på sidlinjen under knattefotbollen inte kan låta bli att kliva in som självutnämnd privatfinansiell rådgivare.

Ingen har ställt en fråga. Ingen har antytt att de vill diskutera sin framtida pension över en ljummen korv med bröd. Men där står han ändå – iklädd lite för tajta chinos och en pärlvit piké – redo att nådvis dela med sig av sin ”unika” ekonomiska visdom.

Möt Vällingby-Buffett.

Du känner igen honom på det där särskilda tonläget: en blandning av patroniserande omsorg och svårartad hybris.

Löneväxlingens evangelium: Han pratar om löneväxling som om han personligen knäckt koden till Riksbanken. Inom tre minuter har han lyckats inflika sin egen månadslön, förklarat statlig inkomstskatt för någon som bara ville veta om kaffet var klart, och avfärdat din vanliga tjänstepension som ett ”ekonomiskt självmord”.

Amex-fantasierna: Hela hans liv är ett desperat försök att gejma ett lojalitetssystem. Han köper tuggummi på Pressbyrån med sitt Platinum-kort, tjatar hål i huvudet på sin fru om att de måste boka flygbiljetter nio månader i förväg och förklarar med glöd i blicken hur han ”faktiskt tjänar pengar” på att bo på specifika hotellkedjor. Att han spenderar 400 000 kronor om året på skräp för att få en ”gratis” ljummen prosecco i en stökig lounge på Kastrup ser han som sin livs största seger.

Peter Lynch från Enskede: Hans investeringsstrategi är lika ”genial” som den är infantil. Han kollar vad folk har på sig på stan eller vilket märke av havredryck som står på fikarumssidan, och utropar det som ”nästa stora tenbagger”. Han förklarar med ett illmarigt leende att han ”upptäckt en grej innan marknaden hunnit med”, helt ovetande om att 200 000 andra Avanza-pensionärer läst exakt samma köprekommendation på Placera.se två timmar tidigare.

Det mest tragiska med Vällingby-Buffett är att han på fullt allvar tror att folk lyssnar för att de är imponerade. Han ser inte hur folks blickar slocknar, hur folk långsamt backar mot buffébordet eller hur svärfadern låtsas att mobilen ringer bara för att slippa höra mer om ”ränta-på-ränta-effekten i indexnära certifikat”.

Han förstår inte att hans ”framgång” inte beror på att han är ett finansiellt geni. Den beror på att centralbankerna tryckt pengar som om det inte fanns en morgondag under hela hans vuxna liv. En guldfisk hade kunnat få 12 % årsavkastning på en globalfond de senaste tio åren.

Men i hans huvud är det hans lokala spaning på Elgiganten som är den direkta orsaken till att han snart kan uppgradera till en belånad Audi Q3 från 2018.

Det finns ett obehagligt spirituellt släktskap mellan honom och geniet som förklarar att han egentligen ”förutsåg hela grejen med AI, kryptovalutor och cloud computing” flera år innan de faktiska utvecklarna lanserat sina produkter. Enligt honom var det bara ett gäng lyckosamma amatörer som råkade hinna före till patentverket med idéer som han själv redan dissekerat under en lunchrast 2018. Att han själv inte byggde något eller tjänade en spänn på det är sekundärt – det viktiga är att han förstod det först, och att du nu måste lida dig igenom hans två timmar långa föreläsning om LLM-arkitektur och batteriteknologi medan din hamburgare svalnar.

Nästa gång han kliver fram till grillen för att förklara hur du ”maxar din hävstång” – häll marineringsolja på hans sneakers och gå därifrån.